RSS

Ett sån’t där ställe man vill hitta

Många drömmer om att åka på bilsemester i något medelhavsland, att stanna till vid små förfallna men oförvanskade restauranger och få fantastisk mat. Och visst, på många håll kan man ännu få den sortens upplevelser, men på andra håll har den moderna utvecklingen hunnit i kapp och de små bykrogarna är antingen pretentiösa eller oengagerade. I Frankrike har denna för turisten negativa utveckling gått längre än i t ex Spanien och Italien. Bidragande i den utvecklingen är såklart avbefolkningen av landsbygden. Ja, bortsett från nordeuropeiska fyrtiotalister med bra pensionsförsäkringar såklart.

En gång hittade jag det här smultronstället, på bilden. Av en händelse såg jag den lilla skylten ”Aperto” (öppet) utanför, vid allfarvägen söderifrån in mot Lucca i Toscana. Ett oerhört sött par, långt över pensionsåldern, hade uppenbarligen dragit igång sin restaurang i hippaste stil på 50-talet och sedan bara fortsatt, utan att renovera. Både de och lokalen hade alltså en skön patina. Och maten var fantastisk. Världens enklaste pasta och bland de absolut godaste: urkärnad röd spansk peppar, strimlad och puttrad i rikligt med smör, blandas med vanlig hederlig spaghetti och en aning salt. Toppas med parmesanost vars smak gifter sig med smör- och pepparsmaken på ett fantastiskt sätt. Spaghetti con peperoncino e burro. Måste provas.

Tanten frågade om jag gillade tomaterna i salladen, jovisst och desto bättre när hon pekade på grönsakslandet där de hade vuxit. 

Precis ett sån’t där ställe som man vill hitta!

Post a Comment