RSS

Konsten att rädda ett unnasighaveri

Vår forskning har visat att ett av de största problemen för restauranger är att människor inte klagar – de röstar hellre med fötterna och går någon annanstans nästa gång. Varför? Jo, därför har du för en gångs skull gått ut för att unna sig en matbit och ha det trevligt, och ett eller annat är dåligt, så är detta tillräckligt illa för att man som gäst ska göra situationen ytterligare mer penibel genom att klaga. Bra restauranger lyssnar – gynna dem och säg din mening till de som inte når upp till rimlig standard.

Nu kan det ju vara så att etablissemanget är bortom allt hopp. Då bör man inte spilla energi på den produktutveckling de själva borde initiera utan man bör istället rädda sig själv. Man gör helt enkelt så att man på snabbaste, enklaste och stillsammaste sätt ser till att betala och lämna stället, även om man inte fått in alla rätter, för att sedan bege sig till ett ställe som är bra. Dra en vals, du har fått ett SMS och måste vara på ett ställe eller något i den stilen. I det här läget finns det ingen gräns för hur egoistisk man får vara. Bara man inte låter sig bli känslomässigt involverad, för det drabbar bara en själv. Och bara man inte utgjuter sin besvikelse över den servitör/servitris som kanske inte är den egentliga felkällan. Släpp allt detta, betala vad det kostar och gå med ett gåtfullt leende. Tänk på att detta är ett av de sammanhang i livet där man betalar för sig och därmed i egenskap av kund kan göra vad man vill med det man fått levererat.

Jovisst, det kan bli några hundralappar till spillo. Men är det inte värt denna förlust för att i gengäld kort därefter befinna dig i en minnesvärd situation, ett vackert minne som snart överskuggat det mindre angenäma?

Mycket av det vi gör när vi unnar oss saker är att samla på oss vackra minnen. Medelmåttiga och halvdåliga erfarenheter sjunker snart tillbaka och försvinner. Hur många dagar/kvällar som denna har du om året?  Lämna den medelmåttiga, falskt marknadsförda syltan, och ta en taxi till ett ställe med kvalitet. Det kan bli ett minne för livet.

Ofta kan man till och med känna redan när man sätter sig ner att det här känns inte bra. Man hittar inget man gillar på menyn, man har fått ett konstigt bord, man får konstig behandling. Då är det helt okej att resa sig och gå. Har man bokat kan man säga ett par ord innan man går, men man är inte skyldig någon förklaring. Om det är någonstans som magkänslan borde gälla så är det väl på en restaurang. Folk kan reagera förvånat men om de blir otrevliga är detta bara ännu ett kvitto på att du gör det rätta. De hade ju faktiskt chansen att få en glad och nöjd gäst som berättar för alla bekanta om hur bra stället är. Den chansen har de tills du passerat tröskeln, det kan ju faktiskt vara så att du är charmad av både restaurang och meny, bara att du redan har ätit räkor en gång idag. Eller så.

Inte nog med det. En för stunden katastrofal situation, även händelser av annat slag som är smärtsamma på riktigt, leder ofta fram till ett läge som rättfärdigar hela resan. Vår erfarenhet är att många oändliga, tröstlöst långa promenader i regn ofta slutar i att man hamnar på den där familjekvarterskrogen där de egentligen just ska stänga men eftersom de just ska fira morbror Luigi så får du gärna hänga med på festen hela natten. Eller något i den stilen.

Och skulle det nu vara så att det är helt hopplöst, ingen vändning inträder och det blev inget vackert slut… Betrakta då din upplevelse noggrannt och minns den för framtiden, för nu har du fått ytterligare ett riktmärke för hur bred skalan kan vara!

Men i hopp om att slippa detta, tänk på att det är din tid och dina pengar, njut och unna dig!

Restaurangen på bilden har inget med artikeln att göra. Den var helt okej.

  1. 2 Comment(s)

  2. By Camilla B on Jun 23, 2009 | Reply

    Mycket bra råd! Skall memoreras för framtida eventuellt användande… :D

  3. By Zigge on Jun 25, 2009 | Reply

    Det där är så sant, något man förhoppningsvis lär sig med tiden, men oftast kommer man försent på att livet innehåller några få ögonblick av upphöjd lycka, som inte har för vana att upprepa sig, och resten är mest transportsträckor… Man måste tidigt lära sig att falla för frestelser, kanske även utsätta sig för dom!

  1. 1 Trackback(s)

  2. Jun 25, 2009: Transportsträckor och njutning « [mi:wi:] – sånt man har slutat tänka på när man är död. Blogg av Zigge Holmgren

Post a Comment