RSS

Dramatik ger minnen för livet

Jag var ung student och hade kostat på mig en resa till Rom, ett Rom som skulle visa sig kallare i mars än jag förväntat mig. Men i solväggen utanför ett café, Canova vid Piazza del Popolo, var det så pass varmt att man kunde sitta på uteserveringen utan att frysa. Jag beslöt att fira detta och unna mig en öl. Eftermiddagssolen fick de gula taxibilarna och de röda tulpanerna på borden att glöda.

Kyparen tog emot min beställning och var strax tillbaka inte bara med en öl, utan som så ofta i Italien ett helt ”kit” – utöver själva ölen två små skålar med chips och jordnötter, allt upplagt på en bricka. Jag tog fram min kamera och tog en bild av idyllen. ”Se upp för fåglarna” sa han på italienska och försvann in i lokalen.

”Vilka fåglar?” tänkte jag, just som den första duvan landade framför mig. Jag viftade bort den men den kom snart tillbaka med en kompis som jag också viftade bort. Det visade sig att duvorna kommunicerade med varandra. Några sekunder senare fann jag mig i krig med en flock vintersvultna duvor, det var som en scen ur Hitchcocks ”Fåglarna”. Det höga glaset som tulpanerna stod i välte och gick sönder, vattnet skvätte, jordnötterna yrde, chipsen frasade, taxibilarna tutade.

Jag vann striden och parkerade de många tillbehören på bordet intill, rätade upp blommorna och smuttade på ölen. Den var väldigt god, Nastro Azurro*. Inte minst efter det lilla dramat. Och när diabilden kom på posten tre veckor senare var det komiskt att studera det bedrägliga lugnet.

Det är lustigt hur många fina stunder i livet inbegriper ett litet drama. Verklighetens dramaturgi liknar filmens och tvärtom. Som någon sade:

”Semestern där allt gick bra minns man inte.”

Därför ska man inte bli alltför nedslagen av missöden eller små draman. Upplösningens sötma är ofta värd besväret och dramatiken bidrar ofta till att minnet sätter sig. Precis som ölen i Rom!  

*) Som unnasigpionjären Mattias förresten var sverigeimportör för, under en period! 

Post a Comment